Mellan världar: Bangladesh tur och retur

Igår söndag den 6 sept kom Thord och jag tillbaka från vår resa till Bangladesh. Internet tillgången har varit mindre bra men nu är vi hemma igen och kan ge lite rapporter.

Resan började inte speciellt bra. Planet från Manila till vår mellanlandning i Kuala Lumpur var försenat nästan två timmar, så det blev väldigt ont om tid där. Jag sprang och Thord gick lugnt och städat till gate 22 och vi hann med båda två. Även vår resväska, mot all förmodan.

Vår gode vän Albert tog emot oss i Dhaka. Dessutom möttes vi av varm, tung och fuktig luft som slöt sig kring våra kroppar som en termofilt.

Trafiken i Dhaka är obeskrivbar

Vi blev brutalt påminda om att vi var i ett utvecklingsland då vi på väg in till gästhuset såg en död man ligga vid vägkanten. Grönsakerna han burit på var utspridda omkring honom och fordonen gjorde en gir runt honom för att inte köra över honom en gång till. Ingen brydde sig. Ingen stannade. Jag kunde inte låta bli att tänka på mannen. Vem var han? Hade han en stor familj som han skulle mätta med grönsakerna? Hur skulle det gå för dem nu? När skulle de få reda på att pappa var död?

Union Airways mellan Dhaka och Jessore

Efter några få timmars sömn I Dhaka bar det iväg med inrikesflyg söderut i ett gammalt turbopropp plan. Under tre dagar åkte vi sedan ca 60 svenska mil, kors och tvärs och besökte 7 olika skolor cum kyrkor som FCCB, Free Christian Churches of Bangladesh driver där. 60 mil låter inte så mycket men när vägarna är smala, leriga och fulla av hål och den befintliga asfalten randig som en tvättbräda tar det 12 timmar. Vi blev så omskakade att jag undrade om tarmar och lever satt där de skulle efteråt. Mirakulöst nog lyckades chauffören med konststycket att inte köra på
varken män, kvinnor, barn, hundar, katter, getter eller ankor och höns.

Men vilken helt fantastisk upplevelse att se de hundratals barn som får skolhjälp, lyssna till deras sånger och se dem dansa sina kulturella danser. Deras glädje var smittande och deras nyfikenhet på oss ohöljd. Vi blev serverade underbara måltider med curryrätter och generositeten flödade. Områdena vi besökte ligger nära Sunderban, ett stort mangrove träsk där bland annat den bengaliska tigern har sin hemvist. Människorna bor på upphöjda lerhögar med vatten runt omkring. I dessa vatten odlas räkor för export. Att man överhuvudtaget kan överleva i denna obyggd är en gåta för mig. Att se till att barnen får en bra skolgång är en prioritet för familjerna. De vill att nästa generation ska få ett bättre liv än vad de själva haft och här kommer skolprogrammet ” Lära för Livet” in som en avgörande faktor.