Man vänjer sig aldrig...

Det finns många människor som har frågat mig under årens lopp: Du som arbetat i fattiga länder under så många år, blir man någonsin van vid allt elände man ser?

Svaret är att man måste lära sig att hantera det man ser, hör och upplever och sedan lära sig att leva med det,  annars skulle man inte orka. Vänjer sig -  gör man aldrig och ibland blir det bara för mycket.

Det blev det i fredags för mig. Jag hade svårt för att sova natten efter och hela dagen igår kände jag en tyngd över mitt hjärta och tårarna rann med jämna mellanrum.

Vi hade nämligen en Medical/Dental Mission på en plats som heter Sitio Pintor. Det är ett litet ”samhälle” som byggts upp kring soptippen i Rodriguez Municipality. Man kommer dit om man kör stora vägen förbi Barnmissionens nya center Hills of Grace. Det tar ca 20 minuter och vägen går över kullar och backar tills man är uppe på en bergskam med utsikt över Marikina-dalen nedanför. Här bor det ca 600 familjer som alla arbetar som s.k. scavengers, sopsorterare. Kvinnor och män går ner varje dag i sopdalen och hämtar upp plast, metallburkar och annat som går att återvinna. Detta säljs till uppköpare och så är den dagens matpengar intjänade. Det är helt enkelt deras dagliga arbete och det gör att man överlever.

Det tragiska i dessa familjers livssituation är den totala bristen på allt som jag anser tillhör mänskliga rättigheter: de bor i små miniskjul som de byggt av sådant de hittat på tippen, det finns givetvis varken vatten eller avlopp, de har ingen tillgång till hälsovård inom räckhåll, många av barnen går inte i skolan och  deras framtid ser mörk och oviss ut.



Vi gick runt bland skjulen och hälsade på folk som bodde där.



I fredags den 8 juni hade vi som sagt en Medical Mission i detta område. En stab av 2 läkare, 2 tandläkare och säkert 10 sköterskor och barnmorskor tog emot patienter från kl 9 på morgonen till 2 på eftermiddagen.  Man hittade alla möjliga sjukdoms tillstånd som lunginflammation, hudproblem, infekterade sår, diarré, öroninflammation och tuberkulos. Under dagen fick 206 patienter i olika åldrar någon slags hjälp. Alla patienter fick personliga samtal med medecinsk personal, diagnoser ställdes, medecin skrevs ut och kunde hämtas ut från Barnmissionens stora buss som användes som apotek. Ett stort plasttält var tak över ”tandläkarstationen”.

Sitio Pintor i Rodriguez är en av de många platser där det finns enorma behov. Vi får se vad Barnmissionen kan göra för dessa familjer i framtiden. Man kan ju alltid drömma.