Bilarna kom lyckligt fram och ett märkligt sammanträffande

Det har varit febril verksamhet på Barnmissionen under hela veckan. I måndags skickades inköpsteam ut för att handla in material som behövdes till det team som flugit ner till Tacloban på söndagnatten. Det var matvaror, vatten, en generator och bensindunkar, tält, liggunderlag mm. Två av missionens bilar fylldes och sändes iväg tillsammans med ett tyskt mediateam. Vi hade fått reda på att det var fullständigt kris med mat och vatten även för hjälparbetare. Det finns ingenting därnere. Det var med spänning och oro vi följde den lilla konvojen. Det är ca 90 mil ner till Tacloban med en färjeöverfart på 5 timmar från ön Samar till ön Leyte. Vi hade också hört att säkerheten på vägarna var mycket dålig med tillfälliga överfall på hjälpsändningar av desperata människor som förlorat allt och som var hungriga och törstiga. Chaufförerna i bilarna hade fått stränga order om att leta upp någon polisstation i det farligaste området och få eskort. Så blev det. Man fick tag i en polis och en mycket märklig story utvecklade sig. Det visade sig att denne polis hade varit en av Barnmissionens elever på den skola som byggdes utanför Tacloban för längesen. Vilket sammanträffande! Mitt i en fullständigt kaotisk situation så finner man en sådan ljuspunkt. Vi hade alla tårar i ögonen när vi hörde det.

Det var med stor lättnad och glädje som vi fick meddelande idag på förmiddagen att båda bilar med sin stora last och resenärer hade kommit lyckligt fram till den gamla Scandinavian Village utanför staden Tacloban. Området där är svårt skadat av stormen, taken har blåst av husen och skolan är helt förstörd. Planer på eventuell hjälp till uppbyggnad finns redan.